Pencak Silat (uttalas: pen-tjack si-lot) har utvecklats under senaste 1500 åren, det finns bevis i form av skulpturer (Borobudur, Prambanan, Semarang templet) på kamp med och utan vapen daterade redan kring år 700. Man brukar säga att det var under Majapahit (1389-1478) imperiet uppgång och fall som Pencak Silat har sin historiska vagga. Indonesien har fram till 1949 varit invaderade av allt från Indiska Hinduer, arabiska Muslimer, Engelska och Holländska Kristna, Kineser och Japaner och alltid behövt slåss för sin självständighet. Detta resulterade i en smältdegel av kulturer och religioner som påverkade deras sätt att se på kamp och vapen. Sent 1400-tal var Pencak Silat en uvecklad kampstil men det hidrade inte stilen att utveckas ytterligare. Vid MajaPahti(hinduiskt) imperiets fall kom Islam (iofs. så beskrev Marco Polo redan 1292 att det bodde Muslimer på Sumatra) till Indonesien och med det Muslimska vapen, den Hindu-Islamska konflikten stod för en stor del av kampkonstens utveckling, men det var under den Holländska ockupationen (ca 1700-1949) som kampen utvecklades till det vi idag kallar Pencak Silat. De flesta av de gamla typerna av vapen är oförändrade och används fortfarande idag, men applikationerna av dem ändrades då skjutvapen kom in i bilden.
Dagens Pencak Silat har utvecklats till ca 150 olika stilar med mängder av understilar och är ett komplett kampsystem med tekniker för alla avstånd både liggande, stående och sittande. Några av de vanligaste stilarna är Harimau, Serak, Mande Muda, Perisai Diri, Cimande, Minangkabau.
Teknisk beskrivning
Pencak Silat är väldigt skiftande till utsende beroende på vilken ö de uvecklats på.
Man skulle kunna förenkla detta till
- fottekniker (Sumatra)
- handtekniker (västra Java, Borneo, Celebes)
- fot-/handtekniker (cetrala-östra Java, Madura, Bali)
- grapplingtekniker (östra Java, Bali, Sumatra)
Men självklart finns hand tekniker på Sumatra och fot tekniker på Borneo, detta är bara en grov förenkling. Alla Pencak Silat stilar använder vapen då det är en stor del av deras kultur. Många av stilarna har blivit inspirerade av djur men har oxå en historisk inblandning av Kinesiska stilar som Kun Tao, Tai Chi och Pa Kua.
För en Silat utövare är position det viktigaste, att glida ut ur attackvinkeln och för att placera sig för avslut. Ofta vill man vara så nära sin motståndare som möjligt, det är där man kan använda sig av kroppens kanske argaste vapen armbågarna, många Japanska och Kinesiska stilar har armbåge som attack men Indonesierna har dragit armbågarna till sin spetts och har minst tre olika avstånd. Tekniker med händerna utförs ofta med avslappnad hand då det går snabbare att avfyra en avslappnad hand och det blir en större träffyta(själv klart finns det undantag här oxå). Många andra tekniker går ut på kontraattack, trapping och destructions man går mot det närmaste hotet först. Man slår/armbågar/knäar/skär på allt som sticker fram. Andra metoder är wiplash(arbetar med motståndaren’s kropp’s egna reaktioner och snabbt byta håll), fällningar/svep, sparkar, ledbrytningar, distraktioner och självklart vapen. Tankarna bakom Silat går mer ut på metoder än tekniker men det finns även Jurus och Lankas som man nästan kan kalla Silaten’s former/katas. Juru syftar på hand rörelser och Lanka på fotrörelser. De flesta Jurus/Lankas har en eller flera kampapplikationer men även lite blommigare(Kembang) dansande Jurus/Lankas är beskrivet i många stilar dessa är doc mest till för uppvisning.
Vapen
Without the knife the is no Silat!
Vapen är en viktig del av Silaten och ofta är det en kniv eller annat vapen i varje hand. Indonesien har kanske ett av världens bredaste utbud av knivar och svärd. Varje ö i den stora Indonesiska skärgården har egna variationer på en mängd olika knivar(pisau) och svärd(parang).
Några som är värda att nämna är: Golok, Kelewang, Pedang, Arit, Tjelurit, Kris, Karambit, Sewar, Sabit och Beladau. Andra vapen är pinnar, klubbor, titjio(tjabang, sai), spjut och pilbåge.
Magi och Mystisism
Det som inte är så känt i västvärlden är Pencak Silats magi och mystisism. I Indonesien så finns det fortfarande Pendekars (lärare/präst) som faller i trans och hypnotiserar sina motståndare. Tenaga dalam är Indonesiens motsvarighet till Kinas Chi (Qi) men med möjlighet att ta in universums kraft, några Pendekars och Gurus anser sig kunna skada folk på avstånd utan att röra vid dem. Kasta ”spells” eller trollformer är inte heller ovanligt i dessa kretsar.
