Hapkido är en koreansk kampkonst med djupa rötter i den japanska kampkonsten Jujutsu. Signifikativt för Hapkido är cirkelrörelserna, stora som små som används både i defensivt och offensivt syfte. Vidare är Hapkidos signum ledmanipulationer, kasttekniker, falltekniker, vapenträning och spark- och slagkombinationer. I denna kampkonst läggs stor vikt också på en andlig och mental träning som utövas genom meditationer, andningsövningar, vidare brukar utövarna också studera koreansk filosofi samt kulturhistoria. Hapkido är besläktat med den japanska kampkonsten aikido då grundaren av Hapkido, Yong-Sul Choi (1904-1986) och grundaren av Aikido, Sokaku Takeda Sensei (-1943) hade samma instruktör i samma ursprungliga Jujutsu-skola.
Hapkido betyder:
* Hap = koordination
* Ki = energi eller kraft
* Do = system eller väg
Hap Ki Do = den koordinerade inre kraftens system
Yong-Sul Choi (1904?1986) var ett av de många koreanska barn som växte upp i Japan under den koreanska ockupationen. Choi har berättat att han kom ensam till Japan och efter en tid kom han även in i hushållet hos Sokaku Takeda Sensei. Takeda var stormästaren i Daito Ryu Aikijutsu. Choi blev kvar i detta hushåll ända tills Takedas död 1943.
Daito Ryus egna medlemsregister nämner aldrig Chois namn någon gång. Detta är inte så konstigt med tanke på att under denna tid diskriminerades alla ickejapaner. Ett talande exempel på detta är att Aikidos grundare, Morihei Ueshiba som var elev hos Takeda samtidigt med Choi finns i detta register. Choi fick sig tilldelat ett japanskt namn, Asao Yoshida. Han var då ca tio år gammal. I sanningens namn skall man nog konstatera att Choi ingick i detta hushåll mer som tjänare än familjemedlem i vår bemärkelse.
Choi själv berättar vidare att han mycket riktigt bodde hos Takeda och var också dennes elev. Vidare säger Choi att under denna tid lärde sig han Daito Ryus hela system, något som han var ensam om under Takedas levnad. Chois roll inom Daito Ryu är omdiskuterad. I olika sammanhang har Choi blivit beskriven som allt ifrån tjänare till en av Takedas huvudinstruktörer. Med tanke på den sociala skillnad det var på dessa herrar, Takeda var den siste i en lång rad av samurajer inom sin klan eller släkt är vissa frågeställningar befogade. De japanska samurajerna ansåg sig förmer än andra japaner. Inte minst över andra folkslag. Vid denna tidpunkt stod koreaner lägst bland alla i social status.
Utifrån denna utgångspunkt är det troligt att Takeda såg på Choi som sin tjänare in i det sista, oavsett hur stark relation de hade. Likväl kan vi nu konstatera att fakta är att Choi kom tillbaka till Korea med en alldeles extra ordinär kampkonst och kunnande. År 1945 blev Korea självständigt ifrån det japanska herraväldet. Vid denna tidpunkt växte framgångarna med kampkonst fram lavinartat allt efter som de gamla koreanska kampkonsterna åter såg dagens ljus ifrån att varit ”bortglömda”. Dessa stilarter fick en ny start och utvecklade sig till många av de stilarter vi ser i dagens Korea.
Under en 10 års period fick nya koreanska kampkonster möjlighet att utveckla sig och raffinera de olika stilarterna. Alldeles efter krigsslutet 1945 kom Choi tillbaka till Korea och startade en stil han kallade, Yu Sul. Man antar att Choi undervisade i en ren form av Daito Ryu Aikijutsu, men antog det koreanska namnet Yu Sul (mjuk teknik) på grund av koreaners motstånd till allt med japansk anknytning. Vid en senare tidpunkt bytte Choi namnet till, Yu Kwon Sul (mjuk hand stil). Bytet av namn var troligen att han inte ville bli beblandad med Judo (koreanska Yu Do) som har samma innebörd namnmässigt. Om Choi sammanförde koreanska kampstilar med Daito Ryu är idag osäkert. Choi själv har hävdat att han inte gjorde detta, så här får vi nog ta honom på orden. Choi hävdar att det var elever till honom som införde koreanska tekniker som i vår tid heter Hapkido.
Hapkidos framtid
Ingen är väl så fanatisk som en modern kampkonstutövare då det gäller att behålla traditioner och tekniker som de alltid har gjorts. Många utövare har tydligen den inställningen att det finns bara ett sätt att utöva tekniker på – det gamla sättet. Tankar som att minsta förändring medför att äktheten i stilen försvinner historiskt sett. Tradition är viktig då den definierar en stilart och visar också vägen mot utveckling framåt.
I Sverige är Hapkido i en utvecklings sköraste början och organiseras enligt svensk folkrörelsetradition av bland annat Svenska Taekwondoförbundet som tillsatt en kommitté samt Svenska Hapkido-förbundet som är en organisation som enbart har Hapkido på sitt program. Instruktörerna i dessa två svenska organisationer genomgår en instruktörskurs som till sin grund bygger på ledarskapet samt träningslära, givetvis sker denna utbildning i olika steg med en indelning av kategorierna c, b, a. Båda dessa organisationer har som mål och syfte att svensk Hapkido håller en god standard baserad på den internationella standarden i respektive världsförbund. Detta medför att alla som så önskar kan via någon av dessa två svenska Hapkido-organisationer erhålla en god kvalité i sin Hapkido-utbildning. I Sverige representeras Hapkido av olika världsförbund och just neutralitet och förbunds lika värde är en gemensam inställning inom de två svenska Hapkido-organisationerna. I Sverige finns det officiella representanter för dessa världsorganisationer.
