Nytt år, nya utmaningar!

Ja var ska man börja? Träningsåret 2011 avslutades på bästa tänkbara sätt med ett efterlängtat VM-guld i Makedonien. Ett VM-guld i historiens största mästerskap i antal fighters i den absolut största kickboxningsorganisationen i världen. Det första VM-guldet i LC som gått till en kvinnlig fighter någonsin. En vinst mot den då obesegrade och regerande världsmästarinnan Ana Znaor från Kroatien. Och det bästa av allt var att det var så otroligt roligt. Ingen rädsla, ingen tvivel eller ångest. Bara en enda stor glädje. När det äntligen var dags för final mot min ärkerival kände jag enbart en stor och varm vilja och det fanns ingenstans på hela jorden jag ville vara förutom just där. En grym känsla som jag önskar att fler fick möjlighet att känna. Och matchen blev PRECIS som jag planerat, EXAKT som min målbild. Nästan läskigt nu när jag tänker efter. Kanske inte min snyggaste match men vi hade en taktik att bryta hennes segersparkar och kontra med många tekniker och avsluta med spark. Och precis så blev det. Ju större min självsäkerhet och segervisshet blev desto mer osäker och nedslagen blev hon. Bokstavligen. Den mentala kraften är sannerligen inte att underskatta! Stort tack till min mentala coach Björn Eklöf som fått mig att inse det och gett mig verktygen att utveckla min mentala styrka. Tack vare min kickboxningstränare Per ”Perra” Olmenius satt teknikerna där de skulle och formen var på topp. Har aldrig känt mig så stark och oövervinnerlig som under finalens tre ronder. Underbart! Det var sannerligen ett bragdår för svensk kickboxning med hela sju VM-medaljer och en medial uppmärksamhet som gick att likna med lagsport vilket på alla sätt är en skräll och välförtjänt förändring för en sport som är stor, i Sverige men framförallt världen. Här vill jag ge en stor eloge till Budo & Kampsportsförbundets Jonathan Broberg som lyft kampsport till en helt ny nivå.

Glädjeyra efter seger mot Kroatien i VM-finalen

Dessutom så överraskades jag senast i fredags med att vinna P4 Upplands sportpris. Att i konkurrens med så många andra fantastiska idrottare från sporter som på många sätt fortfarande är mer självklara i mediavärlden, framförallt i lagsportstaden Uppsala, ta hem detta pris kändes som en ynnest. Priset får en hedersplats bland VM- och EM-medaljerna och det är verkligen något som jag kommer att bära med mig hela livet. Vill du lyssna på en överraskad och aningen glädjeyr kickboxare hittar du hela intervjun här. Är även nominerad till UNT-guldet och denna omröstningen är inte slut förrän den 6:e februari. Därför får du mer än gärna rösta på mig och det gör du här.

Annars har jag faktiskt unnat mig lite ”vanligt” liv efter VM fram tills efter jul och nyår där mitt fokus legat på att bara vara och inte måsta träna. Det har varit underbart härligt men samtidigt så börjar det krypa i kroppen om man längtar efter att komma igång. Men så är det faktiskt också därför jag alltid försöker koppla bort mig från min sport efter att mitt mål nåtts för att på så sätt återfå motivationen och suget. Nu är jag hungrig, taggad och riktigt motiverad till att köra på. Precis som det ska vara. :)

Min sambo tillika pojkvän är ute i vida världen under tre månader och då passar det alldels utmärkt att fokusera lite extra på träningen istället för saknaden. Vi är ett gäng som dragit igång en tränings- och kostutmaning som vi kommer att köra fram till slutet på maj. Min underbara granne Ida är med och är ett välkommet stöd och sällskap när sambon är på vift. Kortfattat kan man säga att kostbiten består av att äta 6-7 gånger om dagen där vi drar ned på kolhydraterna på kvällen och väljer långsamma kolhydrater med lågt GI-värde till lunch. Träningsbiten för mig är att gå långa morgonpromenader och variera min träning för att på så sätt orka mer,  öka muskelmassan och minska ett par kilon i fett. Ska bli spännande att se effekten av att vara ett gäng där vi kan peppa varandra och ge varandra bra tips.

I övrigt så är nästa träningsmål en förbundscup i april och sedan SM i maj. Vill vidareutveckla min fighting och vara i den bästa formen som går vilket min grymma sponsor Budo & Fitness underlättar. Ska även bli bättre på att blogga så att inläggen inte blir så här galet långa varje gång… ;-)

Sidekick

Over and out!

P.S Apropå sidekick så måste jag uttrycka min tacksamhet till alla i min närhet som står ut med en när man lägger så mycket tid på sporten men som ändå finns där och stöttar och peppar. Är garanterat inte unikt för mig men utan detta stöd är man ingenting. Det är förvisso en individuell sport men är på så många sätt en lagsport.

/Karin